Klassisk filologi i Sverige : Reflexioner, riktningar, översättningar, öden

Den klassiska filologin är en gammal vetenskap. Den står i ett motsägelsefullt förhållande till det antika arvets betydelse. Nyorienteringarna i filologin har vanligen inträffat i samband med att filologin emanciperats från sina olika användningar i politik, kultur och skola; förenklat uttryckt: när antikens inflytande minskat har filologin ryckt framåt.
Den här boken är resultatet av ett symposium i Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens regi våren 2014. Den är ett uttryck för ett reflektivt medvetande bland svenska klassiska filologer om den egna disciplinens historiska förvandlingar. Den avspeglar nyfikenhet på den svenska traditionen, på överspelade inriktningar som tas upp igen och på bortglömda filologiska insatser men pekar också på nya forskningsfält. Bidragen är ordnade i fyra grupper:
- reflexioner över de klassiska studiernas ställning,
- kommentarer till moderna inriktningar inom filologin,
- översättningar som en fundamental men bortglömd dimension av det filologiska arbetet, samt
- några signifikanta öden och episoder i disciplinens historia.